Påsk för de bortgångna

Jag lovade att skriva om denna högtid trots att det var väldigt länge sedan den inträffade. Mitt minne börjar även svika mig så det blir mer bildtext än text.

I Moldavien och jag tror även i andra ortodox-troende länder firar man inte bara påsk, som vi i Sverige, utan även påsk för de bortgångna. Jag minns inte exakt hur många dagar efter påsk för de bortgångna firas men det är nära inpå den "riktiga" påsken.


Jag och Felix tar bussen för att möt upp en av våra moldaviska kompisar, Mihai. Han har lovat att ta med oss till kyrkogården och visa hur man firar. Själv är han inte så förtjust i allt firande då han anser att det mest är ett stort jippo, där man får möjligheten att ännu en dag bli full på hemmagjort vin.

När vi började vår resa var bussen nästintill tom men sakta fylldes den på desto närmare vi kom mötesplatsen. Gatorna var ovanligt tysta och knappt någon trafik. Vi likt alla andra på bussen steg av vid Circu. Vi möts av ett yr av människor, blommor och ljus. "köp, köp, köp!" Människor med stora picknickkorgar försöker tränga sig fram i folkmassan. Bussar ankommer och fylls snabbt på med människor. Det känns inte som om jag är på väg för att fira en högtid på en kyrkogård utan mer en fotbollsmatch. Vi hittar Mihai och han frågar vad vi tänker på när vi ser allt detta och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Det är konstigt och spännande.




Vi ankommer efter en busstur likt fiskar i en konservburk och möts av ännu mer "köp, köp, köp!" Blommor, ljus, mat osv. Det står till och med en matkiosk på kyrkogården. Ska det inte vara en pizzastrut till minnet av din släkting? En konstig känsla infinner sig i magen och jag förundras och äcklas samtidigt. Konsumtionshysterins mörka sida, men och ett stort men här är kyrkogården inte bara en plats som är grå och trist. Påsk för de bortgångna handlar om att tillsammans med de avlidna fira påsk vilket betyder att man äter, dricker och umgås vid gravstenarna. Man lägger mat vid gravstenen, håller vin på graven och säger några ord. Överallt kring gravstenarna finns det bord och stolar, där människor packar upp sin picknickkorg och har en stor festmåltid. Hemmagjort vin, bröd, mjuk påskkaka, godis, frukt och inlagda grönsaker. Jag förundras och tänker att detta hade aldrig kunnat ske i Sverige. Där ska en kyrkogård ska vara tyst, lugn och i ordning. Gravstenarna ska vara i rader och strukturerade. Vi har hyfsat anonyma gravstenar, där namn, födelse- och dödsdatum, och ibland yrke graveras. Här är det långa texter, bilder på personens yrke men framför allt porträtt. Graven blir otroligt mycket mer personlig och svårare att inte beröras av när personens porträtt tittar på en.



Påsk för de bortgångna var väldigt konstigt, spännande och speciellt. Det jag tror jag kommer ta med mig hem är att inte se kyrkogården som en tråkig och trist plats utan som en plats som borde vara fylld med mer glädje och kärlek. De firar för att minnas och för att umgås.

En kortfilm om skyltar och en traktorfabrik

För lite mer än en vecka sedan fick jag ett sms av en kompis där det stod "jag har en idé till en kortfilm, vill du vara med?"
"Självklart".
Hans idé handlade om att hitta gamla skyltar från Sovjet. Vi letade runt i Chisinau och hittade färre än förväntat, men hittade istället en gammal, till vis del övergiven traktorfabrik. Ni som känner mig vet att jag älskar gamla fabriker och jag var helt lyriskt när vi gick omkring där och nästa gång ska jag ta med min systemkamera istället och plåta på riktigt.

För mig var det en upplevelse att hitta de dolda och gamla delarna av Chisinau, men att få ihop en film av det var inte lika kul. För personer från Moldavien säger skyltarna något, för mig säger de inte direkt något. Jag försökte få ihop en film av något jag inte vet något om. Jag är inte direkt nöjd då jag inte ser en handling eller samband men filmen är gjord och på söndag ska den tävla en amatörfilm festival.

Konversation från marknaden:

Jag och Diana är på marknaden för att handla grönsaker och har handlat det vi alltid brukar handla: potatis, lök, äpplen, kål och morötter. Vi bestämmer oss för att köpa något nytt eller något mer grönt som sallad. Vi letar runt men anser att salladen är ännu för dyr och bestämmer oss för att gå hem när Diana plötsligt stannar till och pekar på en hög med grönsaker och utbrister:

- Kan vi inte köpa vita morötter!
Jag tittar på högen och sen på henne och frågar om hon vet vad det är för grönsak. Diana skakar på huvudet och säger att hon aldrig sett den förut. Jag ler och säger:
- Diana, det är inte morötter, det är en annan grönsak. På svenska heter den palsternacka.

För mig är maten i Moldavien ingen större skillnad jämfört med Sverige. Under höst och vinter är det rotsaker som gäller och under vår och sommar fylls marknaden med grönsaker som sallad och tomater. För Diana är allt annorlunda och rotsaker är en aning främmande. Palsternacka och rotselleri är rotsaker hon aldrig sett eller smakat förut. Tyvärr köpte vi inte de vita morötterna när vi var på marknaden då de var otroligt dyra, men vi har köpt rotselleri istället. Vi kallar rotsellerin, den fula grönsaken som Helen kan tillaga och jag har fått både Felix och Diana att uppskatta den.

Finkultur del 2

När det gäller finkultur har jag och Diana redan bockat av opera så i onsdags gick vi på ballet. Vi såg Sleeping beauty (Törnrosa). Mina förväntningar var höga och jag såg framför mig en fylld teatersal. Vi betalde 70 lei och på biljetten stod det balkongplats, men när vi kommer dit blir vi tillsagda att balkongen är stängd och att det bara är att ta en plats i salen. Platser fanns det gott om och vi delade platserna med några stökiga skolelever, som under pauserna försökte imponera på oss och prata engelska, fast inte med oss utan om oss.

Föreställningen var sådär och lika så dansen, som sagt var mina förväntningar alldeles för höga, men jag tror dessutom att kvaliten inte var den bästa. Det var tre akter där den sista akten var mestadels solodans, som blev efter ett tag mindre imponerande och mer uttråkande. Trots detta var det en trevlig upplevelse och nästa gång tänker jag och Diana gå på teater, vanlig eller med dockor.

Carmen

För några dagar sedan ville Jag och Diana vara lite finkulturella och bestämde oss för att se operan Carmen på Chisinaus nationella opera och ballethus. Opera är riktigt billigt här. Våra biljetter kostade 50 lei, 1 euro = 17 lei, och våra platserna var riktigt bra.

Ett smakprov på Carmen - sista akten. Häftigast med operan var att det var första gången och den hade med sånger jag kände igen. Kostymerna vackra och lika så salen.

Hade jättegärna skrivit mer men i och med mitt tangentbord inte funkar och jag skriver med ett skärmtangentbord tar allt mycket längre tid och är mycket jobbigare.

Typiskt svenskt

I helgen bakade jag kanelbullar som var riktigt uppskattade och försvann inom 24 timmar. Vi är ganska så glupska! Nu så gör jag ärtsoppa. Jag har lagt i ganska så mycket morot för att få lite vackrare färg på soppan. Håller tummarna för att mina kombos kommer gilla det.

När man bor tillsammans med en italienare och en tysk blir det självklart diskussioner om vad som är typsikt för sitt land. Vad äter man? Vad gör man? Hur är klimat och natur? Dianas syn på Sverige är att det är kallt, kallt, kallt och snö. Men hon visste även att det fanns jordbruk och möjligtvis "plocka äpplen"- jobb under sommaren, och även att man tjänar bra men samtidigt är det väldigt dyrt att leva i Sverige.
Felix däremot visste väldigt mycket mer, men det beror på att han var utbytesstudent i Göteborg för sju månader. Musik, mat, klimat och kultur är inte okänt för honom. Vi kan ha ganska så intressanta diskussioner om Sverige och när jag inte kommer på ett ord på engelska kan jag säga det på svenska och han kan för det mesta säga vad det heter på engelska. Fast när vi pratar svenska med varandra får jag för det mesta hålla mig för skratt. Felix pratar svenska med en norsk melodi, allt låter så himla glatt och betoningen på orden är väldigt annorlunda. Men det kanske även beror på att jag min skånska melodi.

Så vad är typiskt svenskt? Blont hår och blå ögon, långa, äter köttbullar och sill, älskar Zlatan och fotboll. Dansar runt en stång och sjunger om små grodor under sommaren. Har lite svårt att hantera alkohol och dricker sig riktigt berusade på snaps under högtider. Trots att svenskarna är reserverade till naturen (vilket beror mycket på det kalla klimatet) är de stolta över sitt land och trots att de inte vill erkänna det så älskar de sin kungafamilj. Vem kommer inte följa kronprinsessans bröllop på TV i sommar?

På festen i lördag började jag prata med en belgisk kille och när jag berättade att jag var från Sverige tittade han förvånat och sa,
"du är den första svensken jag har träffat som inte är blond och har blå ögon."
"Eeh, tack eller vad man ska säga."
Har fått höra från andra att de också blev lite chockade när jag berättade att jag är från Sverige, och jag och Diana hade en diskussion om det och hon trodde i början att jag var från Spanien eller Grekland tills jag började prata och min engelska var för bra. Jag kanske kan lura folk och säga att jag är från något annat land. Eller så är det bara bra för omvärlden ifall stereotypen om svenskar och blont hår och blå ögon spräcks.