Soroca

Såg precis att jag inte skrivit på bloggen sedan början av juni och ursäktar för det långa uppehållet, men den senaste tiden har jag varit ganska så mycket på resande fot och har dessutom inte riktigt känt för att blogga. Men nu är det dags för förändring.Jag lovade förut att dela med mig av lite bilder från min helg i Soroca, som är en liten stad i norra Moldavien.

Soroca är känt för att vara "the gypsy town" (romer/zigenar stad) och man kan säga att staden är dela på två, "vanliga hus" ner i dalen och "zigenar slott" på kullen. "Slotten" är stora, präktiga hus med tjusiga tak så de från dalen ska kunna se, men när man väl hittar huset på kullen upptäcker man att det bara är taket som är klart resten av huset är ännu ett skelett. De flesta av husen i romer delen är inte färdig byggda, utan människorna bygger en bit i taget på huset. Först tak, första våning, andra våning osv.

 

Floden Dnjestr delar Moldavien från Ukraina och och Soroca ligger precis vid floden. Det är riktigt häftigt att se "ett annat land" på andra sidan. Som turist får du inte åka med flotten över, utan måste åka till en annan checkpoint men boende i Soroca har fri tillgång till att passera. 

Sorocas främsta sevärdhet är en fästing från slutet av 1400-talet. Fästningen var mycket mindre än vad jag hade förväntat mig utan det jag mest uppskattade med besöket att mannen som vaktar/guidar borgen är som en historiebok och när jag berättade att jag är från Sverige började han räkna upp en mängd kungar och krig. Fick även en anmärkning om att jag borde veta mitt lands historia när jag inte visste vilken kung han pratade om. Den övre bilden är på mannen som håller på att läsa gamla dokument för sin egna släktforskning.  
 

Slutligen besökte vi även Sorocas utsiktsplats som ger en panoramavy över staden. På toppen finns det även ett litet "tempel" där man kan tända ljus och be.  Det verkade även vara ett populär ställe att ta bröllopsfoton på för vi möte ett brudpar vid utsiktsplatsen.

 

Vänskap

Sakta börjar jag inse att jag snart kommer lämna Moldavien. En och en halv månad kvar och jag är tillbaka i "verkligheten" med studier, extra jobb, nationsklubb, Rädda barnen och Lund. När jag tänker på vad jag kommer sakna är det inte direkt landet Moldavien utan istället människorna jag möt här. Det kommer absolut bli en massa resor i Europa framöver!

Eurovison tillsammans med tusentals andra

Igår kväll firade vi Eurovision tillsammans med tusentals andra Chisinaubor. Centrala torget hade rustat upp med scen, bildskärmar och en luftballong, ett stort jippo till mobilföretaget Oranges räkning.

Sarah, jag, Susi och Katrina

Det var en riktigt häftig känsla att stå i ett hav med glada moldavier när låt nr 4 spelades: "Run Away" av Sun Stroke Project & Olia Tira. Party!




Luften var fylld av hoppfullhet - kanske kan vi vinna. Låten är ju bra, den får en att vilja dansa. Men när inte ens grannländerna gav oss höga poäng började hoppet svika och buande bli högre. Men bredvid mig stod två glada, men chockade tyskar. "Vad händer? Vi kommer ju alltid sist?!"
När segerlåten spelades hade publikhavet helt tömts ut. Men vi stannade och dansade tills polisen sa till oss att röra på oss.




En video med glada, dansade tyskar (och några andra).

På väg hem från jobbet började det åskrenga och jag och Diana sökte efter första bästa skydd, ett trapphus

Jag börjar fotografera regnet och gatlamporna, medan Diana sätter sig ner och tar fram sina cigg. Vi var fem minuter från vår lägenhet, men det var bara att vänta till regnet och åska sakta lämnade Chisinau.

Ensam på kontoret: äter solroskärnsgodis och lyssnar på Loney, Dear men borde egentligen jobba.

- Kom hem igår efter en turist helg i Soroca, en liten stad i norra Moldavien. Bilder kommer läggas upp senare i veckan.
- Motivationen har ännu inte helt återkommit, men jag jobbar på det. Ska ta en ordentlig funderar kring vad som gör att jag känner mig uttråkad och omotiverad.
- Sakta börja den där tenta-ångest känsla infinna sig. Nästa måndag ska jag ta tag på riktigt i den där tenta jag skulle ha skrivit i januari. Håll tummarna!
- Funderar kring förändring och vad tycker ni: dreadlocks eller lockar?

Barn med ballonger i folkmass

Jag är på jobbet och försöker välja bilder från segerdagen 1945 den 9 maj. De firar segern över tyskarna/fasismen och allt är otroligt pro-Ryssland och Sovjet. Mina bilder är fyllda av kommunist tecken, röda flaggor, militärer, blommor och barn med ballonger.

vädret är lite extra konstigt idag. Regn - solsken - åska - solsken - regn...

Egentligen borde jag plugga inför den där tentan i mänskliga rättigheter som jag skulle skrivit i januari/februari men det är roligare att:

- lyssna på musiktips från broder M - The baseballs, rockabilly.
- fotografera vattendroppar på mitt fönster och spela in regnljud
- facebook
- text from last night
- blogga
- bjuda på ett bildspel från en utställning vi hade i mars med jobbet. Bildspelet är ännu inte helt klart och dessutom saknas det ljud, men det ger ett smakprov på vad vi gör på jobbet och vad jag främst arbetar med. Förslag på musik eller annat ljud som hade passat till bildspelet?



My home este casa ta

Minne

Jag letar efter inspiration och hittade denna. Indien 2009.

Påsk för de bortgångna

Jag lovade att skriva om denna högtid trots att det var väldigt länge sedan den inträffade. Mitt minne börjar även svika mig så det blir mer bildtext än text.

I Moldavien och jag tror även i andra ortodox-troende länder firar man inte bara påsk, som vi i Sverige, utan även påsk för de bortgångna. Jag minns inte exakt hur många dagar efter påsk för de bortgångna firas men det är nära inpå den "riktiga" påsken.


Jag och Felix tar bussen för att möt upp en av våra moldaviska kompisar, Mihai. Han har lovat att ta med oss till kyrkogården och visa hur man firar. Själv är han inte så förtjust i allt firande då han anser att det mest är ett stort jippo, där man får möjligheten att ännu en dag bli full på hemmagjort vin.

När vi började vår resa var bussen nästintill tom men sakta fylldes den på desto närmare vi kom mötesplatsen. Gatorna var ovanligt tysta och knappt någon trafik. Vi likt alla andra på bussen steg av vid Circu. Vi möts av ett yr av människor, blommor och ljus. "köp, köp, köp!" Människor med stora picknickkorgar försöker tränga sig fram i folkmassan. Bussar ankommer och fylls snabbt på med människor. Det känns inte som om jag är på väg för att fira en högtid på en kyrkogård utan mer en fotbollsmatch. Vi hittar Mihai och han frågar vad vi tänker på när vi ser allt detta och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Det är konstigt och spännande.




Vi ankommer efter en busstur likt fiskar i en konservburk och möts av ännu mer "köp, köp, köp!" Blommor, ljus, mat osv. Det står till och med en matkiosk på kyrkogården. Ska det inte vara en pizzastrut till minnet av din släkting? En konstig känsla infinner sig i magen och jag förundras och äcklas samtidigt. Konsumtionshysterins mörka sida, men och ett stort men här är kyrkogården inte bara en plats som är grå och trist. Påsk för de bortgångna handlar om att tillsammans med de avlidna fira påsk vilket betyder att man äter, dricker och umgås vid gravstenarna. Man lägger mat vid gravstenen, håller vin på graven och säger några ord. Överallt kring gravstenarna finns det bord och stolar, där människor packar upp sin picknickkorg och har en stor festmåltid. Hemmagjort vin, bröd, mjuk påskkaka, godis, frukt och inlagda grönsaker. Jag förundras och tänker att detta hade aldrig kunnat ske i Sverige. Där ska en kyrkogård ska vara tyst, lugn och i ordning. Gravstenarna ska vara i rader och strukturerade. Vi har hyfsat anonyma gravstenar, där namn, födelse- och dödsdatum, och ibland yrke graveras. Här är det långa texter, bilder på personens yrke men framför allt porträtt. Graven blir otroligt mycket mer personlig och svårare att inte beröras av när personens porträtt tittar på en.



Påsk för de bortgångna var väldigt konstigt, spännande och speciellt. Det jag tror jag kommer ta med mig hem är att inte se kyrkogården som en tråkig och trist plats utan som en plats som borde vara fylld med mer glädje och kärlek. De firar för att minnas och för att umgås.

Äntligen!

Hiphip hurra! Efter en veckan utan dig är du tillbaka, kära varmvatten. Du såg lite brunare ut än vanligt de första 5 minuterna, men sen såg du ut som vanligt.
Nu behöver jag inte när jag vill duscha värma vatten i en kastrull och använda en liten skål att ösa vatten över mig. Jag behöver inte tvätta håret med kallt vatten och känna hur min skalle sakta förvandlas till en isbit. MEN, hur länge vi har varmt vatten är en fråga. Diana frågade vår granne om de hade varmvatten och de svarade nej, och att nu under sommaren brukar varmvattnet sluta fungera!? Inte något jag ser framemot, men det är tur att vi har varmvatten på gymmet så att man åtminstone några gånger i veckan kan duscha på riktigt.

Egentligen borde jag skicka ut pressmeddelande till våra mejl-listor men min chef försvann precis iväg och han skulle checka det sista innan utskick.

Status just nu: Känner en smula mättnadskänsla på Moldavien och börjar fundera på framtiden och vad jag vill göra. Funderar på mina sommarplaner och är sugen på cykelsemester - någon som vill hänka på?

Jag lovar att skriva mer snart och då kommer det handla om en högtid man firar i Moldavien: Påsk för de bortgångna. (Låt oss bli fulla vid din gravsten.)

En bild från högtiden.

Efter regn kommer solsken

Jag bjuder på en nattbild plåtad under en filmvisning

Nu var det klippt

I fredags på väg från jobbet bestämde sig jag och Felix för att gå till frisören vi passerar förbi varje dag från jobbet. Salongen är enligt mig en typisk landsortssalong med en smula tantkänsla. Lokalen var i full rörelse när vi kom in och det satt flertal människor och väntade. Ord på ryska och rumänska kastades omkring och det blev som ett enda surr i mina öron och jag kunde inte koncentrera mig på att förstå vad de sade.

Vi gick fram till disken där en kraftig, gammal kvinna med stort hår satt. På disken fanns en anteckningsbok med handskrivna datum med nästan inga namn i. Jag tänkte på datoriserade Sverige och hur allt ska arkiveras och skrivas ner med kraft av ett tangentbord. Jag hittade prislistan och försökte förstå vad priserna beskrev då allt var skrivet på ryska. Jag försökte med kroppsspråk beskriva för kvinnan att jag och Felix vill klippa oss och frågade vad det kostade. Kvinnan tittade funderande på min hand som gjorde saxrörelsen och verkade inte förstå vad det ska betyda. En yngre kvinna kom fram till oss frågade på engelska om vi behövde hjälp. Vi tackade vänligt ja, och beskrev vad vi ville. Kvinnan översatte och kvinnan i disken började äntligen förstå och sade att idag har de ingen tid men vi får gärna reservera en tid. Tisdag nästa vecka? Kvinnan skrev ner i den tomma anteckningsboken klippning för kvinna och man, engelska. Vi tackade och lämnade salongen och doften av schampo och fönat hår.

Tisdag kl 12 anländer jag och Felix till en betydligt lugnare salong med nästan inget folk och ljud. När jag bokade tiden bokade jag även in tvättning och stylning och blir framvinkad till tvättfatet av en kvinna med tydligt blonderat hår. Jag lutar mig tillbaka och får mitt hår tvättat. Därefter lindar kvinnan in mitt hår i en handduk och för mig till en av frisörstolarna och ber mig vänta en stund. Kvinnan bredvid sitter och filar sina naglar och jag kan inte avgöra om hon är en kund, frisörska eller vän till personalen. Frisörskan kommer tillbaka och börjar sätta en klämma i mitt hår och pekar på min bena och försöker fråga var jag vill ha den. Jag pekar lite mer åt höger. Hon nickar och tar fram hårfönen och börjar föna mitt hår. Min första tanke är att hon vill torka mitt hår innan klippning men inser efter några minuter att vi har missförstått varandra och jag försöker överrösta hårfönen och försöker återigen med kroppsspråk och ord på engelska och rumänska beskriva att jag vill klippa mig. Kvinnan förstår ganska snabbt vad jag vill och lägger undan fönen och fuktar ner håret hon redan torkat. Kvinnan ber inte om några detaljerade beskrivningar utan jag visar med handen att hit vill jag ha det och hon börjar klippa. Nacke, sidorna och slutligen luggen. Fönen tas återigen fram och hon börjar föna mitt hår. Jag tittar mig i spegeln och därefter omkring i lokalen och inser att min frisyr är densamma som en av de äldre kvinnornas frisyr. Frisörska fönar mitt hår helt platt och det känns lite ovant och tantigt. Jag betalar 110 lei och sätter mig ner och väntar på Felix.

Resultatet!

Efter några timmar börjar jag känna mig mer nöjd med resultatet, men jag kan inte riktigt släppa att jag och den gamla kvinnan har exakt samma frisyr. Gammal kvinnas frisyr = min nya frisyr!

Välkommen tillbaka från de döda

Tada!!! Mitt tangentbord har åter fått liv, men ser lite annorlunda ut. Det svenska tangentbordet plockades bort och ett ryskt/engelsk installerades. Tur att jag inte behöver titta på bokstäverna när jag skriver för annars hade min allmänna förvirring tagits till en annan nivå. Hur som helst känns det riktigt najs att åter igen kunna använda sin egna dator och slippa fråga kombosarna om lov att använda deras datorer och känna sig till besvär. Min lilla, lätta dator med väldigt litet tangentbord med små knappar - jag har saknat dig! Välkommen tillbaka.

Den snälla teknikern som kunde ungefär lika mycket engelska som jag kan rumänska och ryska, men på något underligt sätt lyckades vi ändå kommunicera med varandra. Med ganska mycket kroppsspråk, pekande och fåtal ord lyckades jag till och med få ett kvitto med garanti till mitt nya ryska tangentbord. Moldavien kommer inte bara lämna ett minnesmärke på mig utan även på min dator.

Konversation från marknaden:

Jag och Diana är på marknaden för att handla grönsaker och har handlat det vi alltid brukar handla: potatis, lök, äpplen, kål och morötter. Vi bestämmer oss för att köpa något nytt eller något mer grönt som sallad. Vi letar runt men anser att salladen är ännu för dyr och bestämmer oss för att gå hem när Diana plötsligt stannar till och pekar på en hög med grönsaker och utbrister:

- Kan vi inte köpa vita morötter!
Jag tittar på högen och sen på henne och frågar om hon vet vad det är för grönsak. Diana skakar på huvudet och säger att hon aldrig sett den förut. Jag ler och säger:
- Diana, det är inte morötter, det är en annan grönsak. På svenska heter den palsternacka.

För mig är maten i Moldavien ingen större skillnad jämfört med Sverige. Under höst och vinter är det rotsaker som gäller och under vår och sommar fylls marknaden med grönsaker som sallad och tomater. För Diana är allt annorlunda och rotsaker är en aning främmande. Palsternacka och rotselleri är rotsaker hon aldrig sett eller smakat förut. Tyvärr köpte vi inte de vita morötterna när vi var på marknaden då de var otroligt dyra, men vi har köpt rotselleri istället. Vi kallar rotsellerin, den fula grönsaken som Helen kan tillaga och jag har fått både Felix och Diana att uppskatta den.

Virka

Jag har alltid varit intresserad av slöjd och hantverk men har aldrig haft tillräckligt med tålamod för att lära mig. Kommer ihåg när jag var yngre och ville att min mamma skulle lära mig virka. Hon började visa och var väldigt pedagogisk, men jag tittade storögt och svarade att jag inte förstod och att det var alldeles för komplicerat, så det blev ingen hängmatta för mina kramdjur. Men nu har min nivå med tålamod sakta växt och att syssla med små ting ger mig inte längre ångest och frustation utan en liten dos lugn och glädje.

Under den första tiden i Moldavien hade vi väldigt mycket dötid och jag ville fylla den med något så jag bestämde mig för att lära mig virka. Min kombo Sara som är en slöjdfantast började lära mig innan jag åkte iväg så jag tänkte att det här fixar jag. Så efter x antal timmar google och youtube började jag förstå mig på hur man virkar på riktigt = inte bitar av olika stolpar och tekniker utan något. Just nu håller jag på att virka en stor mormorsruta som antingen kommer bli en väska eller sjal, och små smycken.

Wind protest

Tänkte dela med mig av några bilder från vårt senaste event på jobbet. Projektet heter Wind protest och är en artistisk intervention som har anknytning till revolutionen den 7 april 2009. Interventionen handlar om yttrandefrihet och tillgång till information. Vi bjöd in allmänheten att skriva ner deras åsikter, känslor och meddelande angående 7 april på klädesplagg och ge dem till oss. För att därefter presentera dem i Flat Space/offentlig miljö. Vi vill med vårt projekt presentera ett alternativt sätt för allmänehten att uttrycka sig på. Vi tror även att det är mer effektivit och fredligt.

Påskdagen

Vi firade påskdagen ute på landet med vår chef, Vladimir och hans familj. Det blev en påskpicknick i deras trädgård med ägg, inlagda tomater, bröd, kyckling, hemmagjort vin, äppeln och påskkaka.

På väg till deras hus.

Vladimir och hans mammas hus, och deras vinodling.

Grannens utedas, vattentank och dusch.