Man kan tro när man läser min blogg att jag enbart har firat högtider under min tid i landet ingen visste fanns. Jag måste erkänna att det har varit en hel del, men vi har även jobbat lite och haft presentationer om våra länder på två gymnasieskolor.
Att presentera Sverige känns alltid lite konstigt och svårt. Vad ska man säga? Något om natur och skog, norrsken, bristen på dagsljus under vintern men mycket dagsljus under sommaren, snö, Pippi Långstrump, röda stugor, IKEA och Abba. Något om typiska svensken - blond, blåögd, lång, reserverad, punktlig och vill inte göra bort sig. Jag är stolt över Sverige och att vara svensk men att presentera Sverige tycker jag alltid är lite jobbigt då enligt mig Sverige inte sticker ut så mycket om man jämför med Italien och Tyskland.



I två dagar hjälpte vi till på en organisation som bland annat jobbar med att stödja fattiga familjer och utsatta kvinnor. En uppgift var att dela upp sötsaker i påsar som senare skulle delas ut till barnfamiljer. Felix och Svenia fick klä ut sig till tomtefar och tomtemor, och därefter började promenaden ute i kylan, -10 grader. Mina tår och fingrar var som isbitar efteråt. Att dela ut påsen med sötsaker var en erfarenhet i sig. Vi gick och gick och knackade på en dörr men barnen var ännu i skolan och lika så med nästa dörr. När vi knackade på den andra dörren och fick inget svar tyckte det medföljande tvteamet att nu måste något hända och tur för dem var att en liten pojke fanns i närheten. De ställer upp kameran och ger pojken en påse, och pojken ska le och de tar flera tagningar med samma rörelse. Tomten räcker över godiset och pojken ler. Journalisten i mig säger att detta är fel. Om ingen nyhet finns skapar man en, tittaren behöver inte veta sanningen (?!)
Att även räcka över godis till fattiga känns konstigt då jag inte riktigt kan stå för den sortens arbete utan föredrar hjälp till självhjälp.
Vad tycker ni? Hjälp till självhjälp - för eller mot? Är det okej att journalisten ändrade nyheten?