Jag känner en bot...

Basshunter i Chisinau!!! Helt overkligt och när jag sjöng med i texten (mest för att styla) tittade mina grannar ganska så chockade på mig. Som tur är avslutades kvällen med bra svensk musik. Besökte ett jättemysigt café/bar där de spelade Laleh och därefter Lisa Ekdahl. Najs!


En
Basshunter in Chisinau. Totally unbelievable and when I sang along to the song (mostly to look cool, if it is possible) my neighbours stared at me a lot. Luckly, the evening ended with good Swedish mucis. Went to a very cosy café/bar and they played Laleh and Lisa Ekdahl. Nice!

Egentligen borde jag skicka ut pressmeddelande till våra mejl-listor men min chef försvann precis iväg och han skulle checka det sista innan utskick.

Status just nu: Känner en smula mättnadskänsla på Moldavien och börjar fundera på framtiden och vad jag vill göra. Funderar på mina sommarplaner och är sugen på cykelsemester - någon som vill hänka på?

Jag lovar att skriva mer snart och då kommer det handla om en högtid man firar i Moldavien: Påsk för de bortgångna. (Låt oss bli fulla vid din gravsten.)

En bild från högtiden.

Efter regn kommer solsken

Jag bjuder på en nattbild plåtad under en filmvisning

Nu var det klippt

I fredags på väg från jobbet bestämde sig jag och Felix för att gå till frisören vi passerar förbi varje dag från jobbet. Salongen är enligt mig en typisk landsortssalong med en smula tantkänsla. Lokalen var i full rörelse när vi kom in och det satt flertal människor och väntade. Ord på ryska och rumänska kastades omkring och det blev som ett enda surr i mina öron och jag kunde inte koncentrera mig på att förstå vad de sade.

Vi gick fram till disken där en kraftig, gammal kvinna med stort hår satt. På disken fanns en anteckningsbok med handskrivna datum med nästan inga namn i. Jag tänkte på datoriserade Sverige och hur allt ska arkiveras och skrivas ner med kraft av ett tangentbord. Jag hittade prislistan och försökte förstå vad priserna beskrev då allt var skrivet på ryska. Jag försökte med kroppsspråk beskriva för kvinnan att jag och Felix vill klippa oss och frågade vad det kostade. Kvinnan tittade funderande på min hand som gjorde saxrörelsen och verkade inte förstå vad det ska betyda. En yngre kvinna kom fram till oss frågade på engelska om vi behövde hjälp. Vi tackade vänligt ja, och beskrev vad vi ville. Kvinnan översatte och kvinnan i disken började äntligen förstå och sade att idag har de ingen tid men vi får gärna reservera en tid. Tisdag nästa vecka? Kvinnan skrev ner i den tomma anteckningsboken klippning för kvinna och man, engelska. Vi tackade och lämnade salongen och doften av schampo och fönat hår.

Tisdag kl 12 anländer jag och Felix till en betydligt lugnare salong med nästan inget folk och ljud. När jag bokade tiden bokade jag även in tvättning och stylning och blir framvinkad till tvättfatet av en kvinna med tydligt blonderat hår. Jag lutar mig tillbaka och får mitt hår tvättat. Därefter lindar kvinnan in mitt hår i en handduk och för mig till en av frisörstolarna och ber mig vänta en stund. Kvinnan bredvid sitter och filar sina naglar och jag kan inte avgöra om hon är en kund, frisörska eller vän till personalen. Frisörskan kommer tillbaka och börjar sätta en klämma i mitt hår och pekar på min bena och försöker fråga var jag vill ha den. Jag pekar lite mer åt höger. Hon nickar och tar fram hårfönen och börjar föna mitt hår. Min första tanke är att hon vill torka mitt hår innan klippning men inser efter några minuter att vi har missförstått varandra och jag försöker överrösta hårfönen och försöker återigen med kroppsspråk och ord på engelska och rumänska beskriva att jag vill klippa mig. Kvinnan förstår ganska snabbt vad jag vill och lägger undan fönen och fuktar ner håret hon redan torkat. Kvinnan ber inte om några detaljerade beskrivningar utan jag visar med handen att hit vill jag ha det och hon börjar klippa. Nacke, sidorna och slutligen luggen. Fönen tas återigen fram och hon börjar föna mitt hår. Jag tittar mig i spegeln och därefter omkring i lokalen och inser att min frisyr är densamma som en av de äldre kvinnornas frisyr. Frisörska fönar mitt hår helt platt och det känns lite ovant och tantigt. Jag betalar 110 lei och sätter mig ner och väntar på Felix.

Resultatet!

Efter några timmar börjar jag känna mig mer nöjd med resultatet, men jag kan inte riktigt släppa att jag och den gamla kvinnan har exakt samma frisyr. Gammal kvinnas frisyr = min nya frisyr!

Välkommen tillbaka från de döda

Tada!!! Mitt tangentbord har åter fått liv, men ser lite annorlunda ut. Det svenska tangentbordet plockades bort och ett ryskt/engelsk installerades. Tur att jag inte behöver titta på bokstäverna när jag skriver för annars hade min allmänna förvirring tagits till en annan nivå. Hur som helst känns det riktigt najs att åter igen kunna använda sin egna dator och slippa fråga kombosarna om lov att använda deras datorer och känna sig till besvär. Min lilla, lätta dator med väldigt litet tangentbord med små knappar - jag har saknat dig! Välkommen tillbaka.

Den snälla teknikern som kunde ungefär lika mycket engelska som jag kan rumänska och ryska, men på något underligt sätt lyckades vi ändå kommunicera med varandra. Med ganska mycket kroppsspråk, pekande och fåtal ord lyckades jag till och med få ett kvitto med garanti till mitt nya ryska tangentbord. Moldavien kommer inte bara lämna ett minnesmärke på mig utan även på min dator.

Konversation från marknaden:

Jag och Diana är på marknaden för att handla grönsaker och har handlat det vi alltid brukar handla: potatis, lök, äpplen, kål och morötter. Vi bestämmer oss för att köpa något nytt eller något mer grönt som sallad. Vi letar runt men anser att salladen är ännu för dyr och bestämmer oss för att gå hem när Diana plötsligt stannar till och pekar på en hög med grönsaker och utbrister:

- Kan vi inte köpa vita morötter!
Jag tittar på högen och sen på henne och frågar om hon vet vad det är för grönsak. Diana skakar på huvudet och säger att hon aldrig sett den förut. Jag ler och säger:
- Diana, det är inte morötter, det är en annan grönsak. På svenska heter den palsternacka.

För mig är maten i Moldavien ingen större skillnad jämfört med Sverige. Under höst och vinter är det rotsaker som gäller och under vår och sommar fylls marknaden med grönsaker som sallad och tomater. För Diana är allt annorlunda och rotsaker är en aning främmande. Palsternacka och rotselleri är rotsaker hon aldrig sett eller smakat förut. Tyvärr köpte vi inte de vita morötterna när vi var på marknaden då de var otroligt dyra, men vi har köpt rotselleri istället. Vi kallar rotsellerin, den fula grönsaken som Helen kan tillaga och jag har fått både Felix och Diana att uppskatta den.

Virka

Jag har alltid varit intresserad av slöjd och hantverk men har aldrig haft tillräckligt med tålamod för att lära mig. Kommer ihåg när jag var yngre och ville att min mamma skulle lära mig virka. Hon började visa och var väldigt pedagogisk, men jag tittade storögt och svarade att jag inte förstod och att det var alldeles för komplicerat, så det blev ingen hängmatta för mina kramdjur. Men nu har min nivå med tålamod sakta växt och att syssla med små ting ger mig inte längre ångest och frustation utan en liten dos lugn och glädje.

Under den första tiden i Moldavien hade vi väldigt mycket dötid och jag ville fylla den med något så jag bestämde mig för att lära mig virka. Min kombo Sara som är en slöjdfantast började lära mig innan jag åkte iväg så jag tänkte att det här fixar jag. Så efter x antal timmar google och youtube började jag förstå mig på hur man virkar på riktigt = inte bitar av olika stolpar och tekniker utan något. Just nu håller jag på att virka en stor mormorsruta som antingen kommer bli en väska eller sjal, och små smycken.

Wind protest

Tänkte dela med mig av några bilder från vårt senaste event på jobbet. Projektet heter Wind protest och är en artistisk intervention som har anknytning till revolutionen den 7 april 2009. Interventionen handlar om yttrandefrihet och tillgång till information. Vi bjöd in allmänheten att skriva ner deras åsikter, känslor och meddelande angående 7 april på klädesplagg och ge dem till oss. För att därefter presentera dem i Flat Space/offentlig miljö. Vi vill med vårt projekt presentera ett alternativt sätt för allmänehten att uttrycka sig på. Vi tror även att det är mer effektivit och fredligt.

Hem en sväng

Nu har jag äntligen bokat mina biljetter hem för min systers student. Jag kommer vara hemma mellan den 9 och 13 juni, därefter åka tillbaka till Moldavien för att slutligen åka hem den 13 juli. Men ankomma först till Sverige den 14 juli, på grund av att flygbolaget har gjort någon ändring, så de bjuder på hotel och transport i Riga. En galen partykväll i Riga är inte helt fel!

Så ni som är kvar i Skånetrakten mellan den 9 och 13 juni och vill träffas - I am all yours!

Påskdagen

Vi firade påskdagen ute på landet med vår chef, Vladimir och hans familj. Det blev en påskpicknick i deras trädgård med ägg, inlagda tomater, bröd, kyckling, hemmagjort vin, äppeln och påskkaka.

På väg till deras hus.

Vladimir och hans mammas hus, och deras vinodling.

Grannens utedas, vattentank och dusch.

Jag har äntligen börjat ta tag i saker och idag ansökte jag till höstens kurser. Det blev fortsättningskurs i mänskliga rättigheter i Lund, och en nätkurs i rumänska på halvfart. Har en liten idé om att försöka hålla kvar den rumänska jag lärt mig, vilket är väldigt lite.

Trots att jag sakta börjar lista ut vad jag vill bli när jag blir stor kan jag känna mig stressad och vakna med ångest. Är jag helt säker att det är rätt väg jag går? Måste jag veta vad som är "rätt" väg? Men för det mesta känner jag mig stressad över ganska så mycket onödiga saker, som när jag ska ta mitt Erasmus år och i vilket land, Frankrike el Spanien, var jag ska praktisera, ska jag fokusera på Sydamerika eller Afrika. Ska jag fokusera mig på barnsrättigheter eller något annat? Sen har jag en lista med ännu mer onödigt, som att jag borde bli mer aktiv i en ungdomsorganisation, att jag borde börja spexa eller spela teater igen.

Jag gillar inte att planera egentligen, men nyligen har jag börjat göra upp en flera årsplan för mig själv och det är mer skrämmande än betryggande.

Finkultur del 2

När det gäller finkultur har jag och Diana redan bockat av opera så i onsdags gick vi på ballet. Vi såg Sleeping beauty (Törnrosa). Mina förväntningar var höga och jag såg framför mig en fylld teatersal. Vi betalde 70 lei och på biljetten stod det balkongplats, men när vi kommer dit blir vi tillsagda att balkongen är stängd och att det bara är att ta en plats i salen. Platser fanns det gott om och vi delade platserna med några stökiga skolelever, som under pauserna försökte imponera på oss och prata engelska, fast inte med oss utan om oss.

Föreställningen var sådär och lika så dansen, som sagt var mina förväntningar alldeles för höga, men jag tror dessutom att kvaliten inte var den bästa. Det var tre akter där den sista akten var mestadels solodans, som blev efter ett tag mindre imponerande och mer uttråkande. Trots detta var det en trevlig upplevelse och nästa gång tänker jag och Diana gå på teater, vanlig eller med dockor.

Vy från vår balkong

Betong!

(Vårt hus ser exakt likadant ut.)

Lördagssoppa

I lördag arrangerade vi på Oberliht (jobbet) ett projekt som heter Lördagssoppa och är ett smakligt och experimentelt försök till alternativ insamling för konst- och kulturprojekt.
Vi serverade en grönsakssoppa för 10 lei och med soppan fick besökaren ett röstkort, som hon sedan använde för att rösta på det kulturprojekt hon tyckte att pengarna vi tjände in från försäljningen skulle gå till. Det blev ett riktigt härligt event och det kom ganska så mycket folk.

Det vinnande projekt var ett ekologiprojekt som går ut på att städa en av parkerna i Chisinau och använda materialet att göra konst av. Spännande! Här är lite bilder från i lördags.


Felix och Roman Petruniak, som står bakom projektet, jobbade hårt med att servera soppa till hungriga besökare.





Några av min volontärkompisar. Från vänster: Sara från Portugal,Malthe från Danmark, Sarah från Nederländerna och Felix från Tyskland.


Lördagen var även en "högtidsdag" för de som anser att Moldavien tillhör Rumänien. Slagord som hördes från gatorna var "Basarabia (Moldavien) tillhör Rumänien!" De flesta jag hänger med från Moldavien är pro-rumänien och lika så han här. Jag vet själv inte riktigt vad jag ska tycka då de som skriker högst är renodlade nationalister som inte tvekar att heila.


Dessutom var det Earth Hour i lördags och senare på kvällen sadlade vi om från att sälja soppa till att släcka av alla lampor och istället tända ljus och sjunga sånger mellan 20.30 och 21.30. Allt för Moder Jord.

Det tillagades mamaliga (polenta - majsgröt) över en brasa. Det kokades riktigt länge så det blev som en fast kaka. Riktigt gott!

när saknaden blir för stor lyssnar jag på detta...

1. Emil Jensen – Så får du mig ändå
2. The New Musical Cast – Good Morning Starshine
3. HOFFMAESTRO – Highway man
4. Siw Malmkvist – Ingenting går upp mot gamla skåne
5. Beyoncé – Single Ladies (Put A Ring On It)
6. Tegan And Sara – Call It Off
7. bob hund – Blommor På Brinnande Fartyg

Stor mix av låtar men varje låt är kopplad till en person/personer.

Ses i sommar, vänner!