Jag har äntligen börjat ta tag i saker och idag ansökte jag till höstens kurser. Det blev fortsättningskurs i mänskliga rättigheter i Lund, och en nätkurs i rumänska på halvfart. Har en liten idé om att försöka hålla kvar den rumänska jag lärt mig, vilket är väldigt lite.

Trots att jag sakta börjar lista ut vad jag vill bli när jag blir stor kan jag känna mig stressad och vakna med ångest. Är jag helt säker att det är rätt väg jag går? Måste jag veta vad som är "rätt" väg? Men för det mesta känner jag mig stressad över ganska så mycket onödiga saker, som när jag ska ta mitt Erasmus år och i vilket land, Frankrike el Spanien, var jag ska praktisera, ska jag fokusera på Sydamerika eller Afrika. Ska jag fokusera mig på barnsrättigheter eller något annat? Sen har jag en lista med ännu mer onödigt, som att jag borde bli mer aktiv i en ungdomsorganisation, att jag borde börja spexa eller spela teater igen.

Jag gillar inte att planera egentligen, men nyligen har jag börjat göra upp en flera årsplan för mig själv och det är mer skrämmande än betryggande.