Amnesty och drömmar

Som tidigare beskrivit är livet här som en karusell och just nu åker jag med min favoritkarusell; virvelvinden. Allt började med att jag i fredags var på ett möte med Amnesty International Moldova med vår mentor och två andra i gruppen. Mötet var främst en presentation av deras projekt och hur man kan vara aktiv. Aktiv som aktivist men även som volontär/assistent. Mina ögon och öron växte när Amnestykillen började berätta att de antagligen behöver volontärer, och möjligtvis med projektet att informera om mänskliga rättigheter. JAG VILL, JAG VILL, började en röst i huvudet skrika. Det här är ju mitt mål med mina studier och med min aktivism - att få jobba på en större NGO (icke statlig organisation) med mänskliga rättigheter och information. Jag försökte på ett tydligt och inte för energiskt sätt berätta för Amnestykillen att jag var intresserad. Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Med denna möjliga möjlighet började nya tankar om Moldavien och min EVS tid födas. Maxtiden att vara EVS volontär är 1 år, och när jag sökte tyckte jag att det kändes jättelångt och ville ha mindre tid och jag hade ju även bestämt med en kompis att vi skulle tågluffa under sommaren och då kan man ju inte vara i Moldavien. Så jag sökte för sju månader, men nu när jag är här och möjligtvis har en möjlighet att jobba på Amnesty börjar tankar om att förlänga mitt projekt väckas. Ett år är inte så lång tid om man gör något som är kul och som är ett av sina drömmål.

Jag leker ännu med tanken och måste kolla upp lite praktiska saker innan något beslutas. Men om möjligheten ges att jobba på sitt drömställe ska man säga nej då?