Fotografier från Moldavien

Har börjat gå igenom mina bilder från min volontärtid i Moldavien, dels för att lägga upp en hel del bilder på fejjan men främst för att välja ut till en fotoutställning senare i år. Efter ganska så många timmars letande och omorganiserande kan man se bilder från min första månad i staden Komrat i södra Moldavien här.
Som sagt det kommer bli fler bilder snart.

Den här bloggen är numera ett avslutat kapitel och lika så min volontärtid. Jag håller på att titta igenom mina fotografier och ska välja ut vilka som kan användas till en utställning. Jag kommer även lägga ut en hel del på facebook och lägga upp länken här med.

Jag kommer nu återgå till min gamla blogg, som kommer handla om livet som student i Lund, engagemang, mat och bak och en hel del fotografier. Bloggen hittar ni här!

Det kommer inom kort bli en uppdatering med bilder från min korta och mycket intensiva hemresa till Skåneland, och även Buckarest och Odessa.

Soroca

Såg precis att jag inte skrivit på bloggen sedan början av juni och ursäktar för det långa uppehållet, men den senaste tiden har jag varit ganska så mycket på resande fot och har dessutom inte riktigt känt för att blogga. Men nu är det dags för förändring.Jag lovade förut att dela med mig av lite bilder från min helg i Soroca, som är en liten stad i norra Moldavien.

Soroca är känt för att vara "the gypsy town" (romer/zigenar stad) och man kan säga att staden är dela på två, "vanliga hus" ner i dalen och "zigenar slott" på kullen. "Slotten" är stora, präktiga hus med tjusiga tak så de från dalen ska kunna se, men när man väl hittar huset på kullen upptäcker man att det bara är taket som är klart resten av huset är ännu ett skelett. De flesta av husen i romer delen är inte färdig byggda, utan människorna bygger en bit i taget på huset. Först tak, första våning, andra våning osv.

 

Floden Dnjestr delar Moldavien från Ukraina och och Soroca ligger precis vid floden. Det är riktigt häftigt att se "ett annat land" på andra sidan. Som turist får du inte åka med flotten över, utan måste åka till en annan checkpoint men boende i Soroca har fri tillgång till att passera. 

Sorocas främsta sevärdhet är en fästing från slutet av 1400-talet. Fästningen var mycket mindre än vad jag hade förväntat mig utan det jag mest uppskattade med besöket att mannen som vaktar/guidar borgen är som en historiebok och när jag berättade att jag är från Sverige började han räkna upp en mängd kungar och krig. Fick även en anmärkning om att jag borde veta mitt lands historia när jag inte visste vilken kung han pratade om. Den övre bilden är på mannen som håller på att läsa gamla dokument för sin egna släktforskning.  
 

Slutligen besökte vi även Sorocas utsiktsplats som ger en panoramavy över staden. På toppen finns det även ett litet "tempel" där man kan tända ljus och be.  Det verkade även vara ett populär ställe att ta bröllopsfoton på för vi möte ett brudpar vid utsiktsplatsen.

 

Skriver på min fördömda om-omtenta (den där tentan jag skulle skriva i januari, sen i februari, men i slutändan blev i juni) och drömmer om parker, fint väder och vin. Men ack jag måste sitta inomhus och skriva, leta i böcker och ha ett ångestkrig i magen. Trots att mina svar inte är särskilt bra är jag hoppfull, och tummar för att det kommer gå vägen. Men jag tror nog läraren kommer få sig ett gott skratt när han läser och ser alla mina stavfel och meningsuppbyggnader. Den svenska skrivmelodin försvinner så lätt. Nu ska jag ta tag i den sista frågan och förhoppningsvis inte ha för mycket koncentrationssprall = hamna på fejjan, bostadsletning och annat mer skoj.

Om mindre än en vecka kommer mina fötter vandra på svensk mark och då ska jag till frukost äta filmjölk med musli och knäckebröd med ost och tomat, dricka lite för många koppar bryggkaffe med mellanmjölk, prata gedigen skånska med riktigt mycket gröt i halsen, dricka tjeckisk öl, bli full och snusa. Ha enbart sommarklänningar på mig och åka med gula bussar och lila tåg. Ge och få kramar av fina människor.Se lill-syrran bli full i vit mössa. Ha picknick-häng och möjligtvis röka vattenpipa. Äta falafel och thaimat. På 3,5 dag ska jag hinna med att göra allt jag saknar göra här - det blir intensivt, men framför allt najs.

Vänskap

Sakta börjar jag inse att jag snart kommer lämna Moldavien. En och en halv månad kvar och jag är tillbaka i "verkligheten" med studier, extra jobb, nationsklubb, Rädda barnen och Lund. När jag tänker på vad jag kommer sakna är det inte direkt landet Moldavien utan istället människorna jag möt här. Det kommer absolut bli en massa resor i Europa framöver!

Eurovison tillsammans med tusentals andra

Igår kväll firade vi Eurovision tillsammans med tusentals andra Chisinaubor. Centrala torget hade rustat upp med scen, bildskärmar och en luftballong, ett stort jippo till mobilföretaget Oranges räkning.

Sarah, jag, Susi och Katrina

Det var en riktigt häftig känsla att stå i ett hav med glada moldavier när låt nr 4 spelades: "Run Away" av Sun Stroke Project & Olia Tira. Party!




Luften var fylld av hoppfullhet - kanske kan vi vinna. Låten är ju bra, den får en att vilja dansa. Men när inte ens grannländerna gav oss höga poäng började hoppet svika och buande bli högre. Men bredvid mig stod två glada, men chockade tyskar. "Vad händer? Vi kommer ju alltid sist?!"
När segerlåten spelades hade publikhavet helt tömts ut. Men vi stannade och dansade tills polisen sa till oss att röra på oss.




En video med glada, dansade tyskar (och några andra).

På väg hem från jobbet började det åskrenga och jag och Diana sökte efter första bästa skydd, ett trapphus

Jag börjar fotografera regnet och gatlamporna, medan Diana sätter sig ner och tar fram sina cigg. Vi var fem minuter från vår lägenhet, men det var bara att vänta till regnet och åska sakta lämnade Chisinau.

Ensam på kontoret: äter solroskärnsgodis och lyssnar på Loney, Dear men borde egentligen jobba.

- Kom hem igår efter en turist helg i Soroca, en liten stad i norra Moldavien. Bilder kommer läggas upp senare i veckan.
- Motivationen har ännu inte helt återkommit, men jag jobbar på det. Ska ta en ordentlig funderar kring vad som gör att jag känner mig uttråkad och omotiverad.
- Sakta börja den där tenta-ångest känsla infinna sig. Nästa måndag ska jag ta tag på riktigt i den där tenta jag skulle ha skrivit i januari. Håll tummarna!
- Funderar kring förändring och vad tycker ni: dreadlocks eller lockar?

"The way I see it, if you want the rainbow, you gotta put up with the rain" - Dolly Parton

A short slide show called Rain. Right now I have a lack of motivation, and it feels like miss motivation is off playing a game of hide and seek with me, too bad I suck at this game.

Barn med ballonger i folkmass

Jag är på jobbet och försöker välja bilder från segerdagen 1945 den 9 maj. De firar segern över tyskarna/fasismen och allt är otroligt pro-Ryssland och Sovjet. Mina bilder är fyllda av kommunist tecken, röda flaggor, militärer, blommor och barn med ballonger.

vädret är lite extra konstigt idag. Regn - solsken - åska - solsken - regn...

Egentligen borde jag plugga inför den där tentan i mänskliga rättigheter som jag skulle skrivit i januari/februari men det är roligare att:

- lyssna på musiktips från broder M - The baseballs, rockabilly.
- fotografera vattendroppar på mitt fönster och spela in regnljud
- facebook
- text from last night
- blogga
- bjuda på ett bildspel från en utställning vi hade i mars med jobbet. Bildspelet är ännu inte helt klart och dessutom saknas det ljud, men det ger ett smakprov på vad vi gör på jobbet och vad jag främst arbetar med. Förslag på musik eller annat ljud som hade passat till bildspelet?



My home este casa ta

Minne

Jag letar efter inspiration och hittade denna. Indien 2009.

Jag börjar känna mig en smula mätt på Moldavien. En smula mätt på min värdorganisation som enligt mig är en stor bluff. En smula mätt på att enbart ses som en kommunikationsmänniska och inte en kreativ. En smula mätt på människor och vardagsrutiner. En smula mätt på attityder och lättja. En smula mätt på mitt hår. En smula mätt på dåliga vanor och rutiner. En smula mätt på mig själv. En smula mätt på min smula mätt-lista.

- - - - -

Jag har skrivkramp och frågar därför ni som läser vad ni vill höra om. Ställ en fråga och jag ska göra mitt bästa att svara.

Påsk för de bortgångna

Jag lovade att skriva om denna högtid trots att det var väldigt länge sedan den inträffade. Mitt minne börjar även svika mig så det blir mer bildtext än text.

I Moldavien och jag tror även i andra ortodox-troende länder firar man inte bara påsk, som vi i Sverige, utan även påsk för de bortgångna. Jag minns inte exakt hur många dagar efter påsk för de bortgångna firas men det är nära inpå den "riktiga" påsken.


Jag och Felix tar bussen för att möt upp en av våra moldaviska kompisar, Mihai. Han har lovat att ta med oss till kyrkogården och visa hur man firar. Själv är han inte så förtjust i allt firande då han anser att det mest är ett stort jippo, där man får möjligheten att ännu en dag bli full på hemmagjort vin.

När vi började vår resa var bussen nästintill tom men sakta fylldes den på desto närmare vi kom mötesplatsen. Gatorna var ovanligt tysta och knappt någon trafik. Vi likt alla andra på bussen steg av vid Circu. Vi möts av ett yr av människor, blommor och ljus. "köp, köp, köp!" Människor med stora picknickkorgar försöker tränga sig fram i folkmassan. Bussar ankommer och fylls snabbt på med människor. Det känns inte som om jag är på väg för att fira en högtid på en kyrkogård utan mer en fotbollsmatch. Vi hittar Mihai och han frågar vad vi tänker på när vi ser allt detta och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Det är konstigt och spännande.




Vi ankommer efter en busstur likt fiskar i en konservburk och möts av ännu mer "köp, köp, köp!" Blommor, ljus, mat osv. Det står till och med en matkiosk på kyrkogården. Ska det inte vara en pizzastrut till minnet av din släkting? En konstig känsla infinner sig i magen och jag förundras och äcklas samtidigt. Konsumtionshysterins mörka sida, men och ett stort men här är kyrkogården inte bara en plats som är grå och trist. Påsk för de bortgångna handlar om att tillsammans med de avlidna fira påsk vilket betyder att man äter, dricker och umgås vid gravstenarna. Man lägger mat vid gravstenen, håller vin på graven och säger några ord. Överallt kring gravstenarna finns det bord och stolar, där människor packar upp sin picknickkorg och har en stor festmåltid. Hemmagjort vin, bröd, mjuk påskkaka, godis, frukt och inlagda grönsaker. Jag förundras och tänker att detta hade aldrig kunnat ske i Sverige. Där ska en kyrkogård ska vara tyst, lugn och i ordning. Gravstenarna ska vara i rader och strukturerade. Vi har hyfsat anonyma gravstenar, där namn, födelse- och dödsdatum, och ibland yrke graveras. Här är det långa texter, bilder på personens yrke men framför allt porträtt. Graven blir otroligt mycket mer personlig och svårare att inte beröras av när personens porträtt tittar på en.



Påsk för de bortgångna var väldigt konstigt, spännande och speciellt. Det jag tror jag kommer ta med mig hem är att inte se kyrkogården som en tråkig och trist plats utan som en plats som borde vara fylld med mer glädje och kärlek. De firar för att minnas och för att umgås.

Det finns tillfällen då det inte är okej att säga att man vill ringa sin mamma. Notering till kille x.

En kortfilm om skyltar och en traktorfabrik

För lite mer än en vecka sedan fick jag ett sms av en kompis där det stod "jag har en idé till en kortfilm, vill du vara med?"
"Självklart".
Hans idé handlade om att hitta gamla skyltar från Sovjet. Vi letade runt i Chisinau och hittade färre än förväntat, men hittade istället en gammal, till vis del övergiven traktorfabrik. Ni som känner mig vet att jag älskar gamla fabriker och jag var helt lyriskt när vi gick omkring där och nästa gång ska jag ta med min systemkamera istället och plåta på riktigt.

För mig var det en upplevelse att hitta de dolda och gamla delarna av Chisinau, men att få ihop en film av det var inte lika kul. För personer från Moldavien säger skyltarna något, för mig säger de inte direkt något. Jag försökte få ihop en film av något jag inte vet något om. Jag är inte direkt nöjd då jag inte ser en handling eller samband men filmen är gjord och på söndag ska den tävla en amatörfilm festival.

Äntligen!

Hiphip hurra! Efter en veckan utan dig är du tillbaka, kära varmvatten. Du såg lite brunare ut än vanligt de första 5 minuterna, men sen såg du ut som vanligt.
Nu behöver jag inte när jag vill duscha värma vatten i en kastrull och använda en liten skål att ösa vatten över mig. Jag behöver inte tvätta håret med kallt vatten och känna hur min skalle sakta förvandlas till en isbit. MEN, hur länge vi har varmt vatten är en fråga. Diana frågade vår granne om de hade varmvatten och de svarade nej, och att nu under sommaren brukar varmvattnet sluta fungera!? Inte något jag ser framemot, men det är tur att vi har varmvatten på gymmet så att man åtminstone några gånger i veckan kan duscha på riktigt.

Jag känner en bot...

Basshunter i Chisinau!!! Helt overkligt och när jag sjöng med i texten (mest för att styla) tittade mina grannar ganska så chockade på mig. Som tur är avslutades kvällen med bra svensk musik. Besökte ett jättemysigt café/bar där de spelade Laleh och därefter Lisa Ekdahl. Najs!


En
Basshunter in Chisinau. Totally unbelievable and when I sang along to the song (mostly to look cool, if it is possible) my neighbours stared at me a lot. Luckly, the evening ended with good Swedish mucis. Went to a very cosy café/bar and they played Laleh and Lisa Ekdahl. Nice!

Egentligen borde jag skicka ut pressmeddelande till våra mejl-listor men min chef försvann precis iväg och han skulle checka det sista innan utskick.

Status just nu: Känner en smula mättnadskänsla på Moldavien och börjar fundera på framtiden och vad jag vill göra. Funderar på mina sommarplaner och är sugen på cykelsemester - någon som vill hänka på?

Jag lovar att skriva mer snart och då kommer det handla om en högtid man firar i Moldavien: Påsk för de bortgångna. (Låt oss bli fulla vid din gravsten.)

En bild från högtiden.